Jag sitter framför datorn. Framför datorn och skriver. Tangenterna klickar under mina fingrar. De slår emot vad som finns under dem och jag välder vad som ska komma fram. Genom att använda mina fingrar.
Jag har filmat under helgen som varit. Med min kamera. Jag och min kamera känns som om vi blivit ett. Den är med mig överallt. Min kamera. Märker dock av att jag blir irriterad i denna folkmassa. Jag springer och springer. Fort springer jag. I annandagsrean. Fort bland alla människor. Folk är som gamar. Som asätande gamar. Roffar åt sig av sitt byte - i detta fall produkter som i annandagsrean säljs för minst halva priset. Folk är som asätare, som gamar. jag är som en liten sparv som bara flaxar förbi. dock inte ovanför asätarna. jag finns bland dem. jag och min kamera. vi finns där, just där, i riskzonen för stress, ångest och panik. förväntningssamhället.
jag köpte nextopia. jag vet att jag kommer behöva referera till den i framtiden. jag är tagen. tagen av Micael Dahléns ord.
jag skriver på min rapport/essä (eller vad det nu är?). det känns ok. lite stressad, men jag skriver. så bra jag bara kan. skriver och skriver. dock är jag inte färdig med projektet. det måste finslipas en aning. jag skriver och skriver. bloggar emellanåt.
/J
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar