Sagan har nått sitt slut - men har en fortsättning...

...det rör sig om ett par timmar innan vi ses igen - jag, mina klasskamrater samt våra lärare. Det kommer vara ett möte fullt av glädje, men också fullt av sorg samt tårar. Min tid på HDK har varit fantastisk. Trots att jag genomgått frustration, irritation, hopplöshet alltigenom mina gestaltningar har jag också getts möjligheten att träffa de mest inspirerande människorna i min omgivning. Deras kloka ord - mina klasskamrater samt lärare - deras ärlighet och existerande har gjort att jag vågat och inte dragit mig ur. Genom dem har jag kunnat löpa linan ut - varenda gång. Ni är utan tvekan bland det bästa som någonsin hänt mig. De bästa själar, de bästa personligheter som format mig till den jag är idag. Ni är fantastiska.

Jag vet dock att det inte är slut här - det här är början på någonting nytt. Och det kommer inte vara sista gången vi ses. Det vet jag, för vi har skapat oss ett älskvärt beroende av varandra som bara gör oss starkare. Vi är eldsjälar som diskuterar och existerar i ärlighet med varandra - därför är vi så sammansvetsade. Vi gapar, skrattar och gråter tillsammans. Kand et bli mer fantastiskt?



/J

Efter samtal med Lovisa.

För några minuter sedan samtalade jag litet med Lovisa. Det var bra. Jag har - tack vare Lovisa - förstått och insett att mitt gestaltningsprojekt har tett sig mycket annorlunda från tidigare projekt.

Jag har i tidigare projekt, till skillnad från detta, alltid haft en idé om hur slutresultatet ska te sig samt se ut som "färdigprodukt". I mitt första projekt som gick under temat KONFLIKT ville jag konstruera en tornado i aulan på HDK. Redan i början hade jag en idé om slutprodukten - jag gjorde inte speciellt mycket under tiden fram tills slutdatum. Vidare följde ett projekt där jag och mina klasskamrater skulle göra ett försök att förändra det offentliga rummet. Jag ville göra en film. Den idén var klar från början. Dock arbetade jag lite mer under projektets gång. Den sista gestaltningen handlade om förväntningsamhället där jag ville gestalta "nu:et". Jag hade fastnat i att hålla på med film och ville fortsätta i samma bana på nytt.

Vad jag kan konstatera är att jag i tidigare gestaltningar alltid haft en idé om hur "slutprodukten" ska se ut och jag har arbetat efter den istället för att göra tvärtom. Denna gång hade jag en tanke om att ställa ut teckningar - men jag visste inte hur. Jag skulle enbart teckna och sen fick jag se. Att konstruera en skulptur, den tanken, kom in realtivt sent i arbetet. Vidare insåg jag att jag inte ville göra det. Alldeles så här, några dagara innan utställningen, har jag insett att jag vill göra en installation/ett performance under min tid för redovisningen. Denna gång har alltså slutprodukten INTE funnits med i tankarna förrän in i det sista - min process/praktiska del har för första gången fått det största utrymmet. Helt fantastiskt!

Tanken om att använda mig utav en annan arbetsmetod har infunnit sig. Jag har bara inte förstått det förrän nu. Äntligen har jag uppnått mitt syfte och jag får dessutom "radera" mina krav genom ett performance - jag kan inte bärga mig!

/J

OK.

Ok.

Mitt huvud har gått på högvarv sedan sista handledningen med N samt det sista blogginlägget. Under sista handledningen pratade jag litet om min skulptur och att jag ville föra samman de "fina" och "fula" teckningarna till att bli ett. N nämnde då att det kanske fanns en risk att jag skulle få ytterligare krav på mig att på något sätt försöka "försköna" de fula teckningarna när de kopplas samman med de "fina". Så blev också fallet. Under handledningen kände jag att "jaja, vi får se hur det blir...jag tar det när det kommer" och tänkte inte mer på det. Fortsatte mitt tecknande.

I onsdags var vi på pedagogen för att reka litet inför utställningen. Jag hade min skulptur inne i skallen och samtalade utifrån den - jag var så säker på att det var en skulptur som skulle bli min gestaltning. Efteråt åkte jag till INEX och inhandlade nu rekvesita. Åkte hem...lade ut samtliga teckningar och insåg att jag kanske inte behöver hålla på att teckna så mycket mer - det verkade som om jag hade tillräckligt många för att påbörja arbetet med skulpturen. Så blev fallet.

Jag satte igång. Sakta men säkert traskade "kraven" återigen in i mitt huvud. Faaaan! Nu är de här igen och allt SKA BLI FINT. Skulpturen ska vara fin - för i helvete! Hur svårt kan det vara?! Tejpen åkte upp, limmet fastnade inte, skulpturens delar gled isär och jag svor som "jag vet inte vad" innanför lägenhetens samtliga väggar. Det slutade med en irritation och ilska samt en oändlig trötthet över alla mina krav på att "allt ska vara perfekt". Jag slängde saxen, limmet, tejpen och min skulptur åt sidan och gick ut i köket för att andas. Väl där kom jag på det - JAG AVSKYR ALLA FÖRBANNADE KRAV JAG LÄGGER PÅ MIG SJÄLV. Jag är irriterad över hur jag tecknar och att minsta lilla fel gör mig förbannad. Jag vill riva sönder det. Mina krav. De "fina" teckningarna är ett bevis för hur jag timtals suttit och pillat, pillat så in i det yttersta med tankar i huvudet som säger "teckna nu KORREKT, för dessa ska upp på bloggen". Fan heller - de ska rivas sönder.

Det har varit skönt att teckna samt måla med akvarell och jag har bara gjort, gjort och gjort. Men med krav inuti mitt huvud - jag har återigen varit min värsta fiende. De fula teckningarna har blivit ett bevis på mitt misslyckande, att jag inte "får till det som jag vill". De innehåller krav, minst lika många krav som de fina, om inte fler. Det skär i mig att behöva se dem. De fina är behagliga, för där har jag "lyckats hela vägen". Men, återigen. De har för mig inneburit krav på mig och de påminner mig om hur jag suttit vid mitt köksbord med P1 eller spotify i bakgrunden och tecknat - tänkt att "nu måste det bli bra, nu måste det bli bra".

Jag ser på mina teckningar och tänker på hur jag slitit. I timmar. Hur mycket arbete jag lagt ned på dem. Men av vilken anledning? Vad har jag lärt mig? Jo, att jag är min värsta fiende och att kraven finns där - alltid. Men den här gången tänker jag ta det vidare och tvinga ned alla krav i en pappersmaskin så att DESSA krav inte var till någon nytta. Ingen nytta alls.

Mitt verk kommer få titeln "FUCK PERFECTIONISM" och mina teckningar, de fina, kommer att segla igenom pappersmaskinen medan de fula tittar på. Tror jag. Eller också får alla åka ned. Jo, alla...

/J

Nu jävlar.

Nej. Jag tänker inte konstruera en skulptur och försöka "försköna" det fula genom att dölja det. Nej. Det fula är minst lika ok som det fina. Jag klipper sönder alltihop och slänger ned alla sönderklippta teckningar i en handväska att titta i. Jag funderar på att döpa verket till "Fult och fint". Det kommer skära i hjärtat att klippa sönder de fina teckningarna...som jag kämpat med. Men...fast eg; varför? Varför inte hänga upp de fula? ÅÅÅÅH! Jag blir galen. Hjälp!

Jag funderar tills imorgon. Sofia; du kan inte få en titel från mig idag - det snurrar i min skalle just nu, alldeles för mkt.

/J

Skulpturen tar form.

Efter mötet på Pedagogen idag begav jag mig till INEX för att köpa lim samt nytt tecknings/akvarellblock. Vål hemma började jag att klippa i mina teckningar i ett försök att konstruera nya former utav dem. Det var allra jobbigast att klippa "sönder de fina".

Nu sitter jag här hungrig, trött och irriterad. Jag har en rad olika teckningar och börjar fundera över om de räcker. Jag trodde att så inte var fallet, men kanske tog jag fel? Jag har påbörjat min skulptur, men det är KRÅNGLIGT. Tejpen fäster inte, mitt tålamod tar vid då limmet inte torkar "någon gång"! Jag har bestämt att ställa skulpturen åt sidan för idag och försöka muntra upp mig själv istället. Är verkligen INTE på humör alls. Jag fortsätter imorgon.









/J

Fortsätter att teckna.

Jag har tecknat under helgen samt idag. Jag börjar tröttna på min uttrycksform, men försöker att inte göra det till en stor grej utan göra vad jag känner för i stunden.

Idag har jag i blogginlägget tänkt att utmana mig själv litet. Som tidigare nämnt, under handledningarna, har jag höga krav på mig själv och att de teckningar jag gör måste se "fina" ut. Därmed har jag valt att lägga upp ett par teckningar som jag är missnöjd med enbart för att utmana mig själv och mina krav. Det tar emot, då jag inte gillar teckningarna, men here we go - de följande två är två av de fula. Usch.





Det här tar emot och jag är inte jättesugen på att "blotta" detta inlägg. Men men. Livet är inte alltid enkelt - inte ens när det går att styra över. Utmana, utmana och våga.

Jag har suttit under förmiddagen och pillat med teckningar jag påbörjat i helgen samt teckningar jag skapat under förmiddagen/dagen. Lägger upp några av dessa.







I slutet började jag tröttna på alla "korrekta" linjer och att teckna "perfekt" (mina egna krav). Jag försökte istället att tänka "gör ngt som du inte tänker lägga upp på bloggen" och med ens slappnade jag utav på något sätt. Låter kanske konstigt, men på ett sätt blev allting mycket roligare och kravlöst. Vidare blev uttrycket ett helt annat - som jag på ett sätt trivs med. Jag vågar säga att jag tycker om min sista teckning. Jag tycker om den, på riktigt.



Jag har vidare funderat över utställningen - skulptur eller inte. Jag har svårt att bestämma mig. På ett sätt skulle jag vilja skapa en skulptur, att "fult" och "fint" enas och blir ett. På ett sätt tar det emot att "blanda" dessa två fack av teckningar, men på ett annat sätt skulle det kännas mer ok för mig själv att blanda det fula med det fina. Att ställa ut de fula teckningarna att beskådas känns oerhört naket på ett vis. Plågsamt. De kan dock få vara med i skulpturen. Men jag vet inte. Jag tecknar just nu och målar med akvarell. Jag får fundera några dagar till.

/J

En ny 0,05 penna.

Idag har jag inhandlat mig två nya tuschpennor; en 2,0 och en 0,05. Jag har saknat att teckna med "riktiga" pennor och har istället hållt på med akvarell. Jag testade Meretes idé och numrerade alla färger. Totalt är de 12 stycken akvarellaskar. Letade efter min tärning, men hittade den inte så fick helt enkelt blunda och välja ut tre. Det var inte lika spännande, för jag VET på ett ungefär vart mina favoritfärger håller hus. En utav dem blev min favorit (en mörkblå med gröna inslag), de övriga två var en klargrön och en brun. Det var intressant att avgränsa med hjälp av regler och det är något jag kommer att återgå till. Dock infann sig en stress, då det jag egentligen vill hålla på med ÄR att teckna. Och det tar tid. Det tar MYCKET lång tid och därför kunde jag inte slappna av riktigt under tiden jag satt och smekte penseln mot papperet. Jag fick ingen ro. Därför valde jag att lägga det åt sidan, men jag har INTE slängt vad jag målat. Kanske kommer det till användning längre fram?

Nåväl, pennorna är inhandlade och jag fortsätter att teckna.



/J

0,05 pennan slut.

Nu är tuschpenna 0,05 slut. Måste in till stan och köpa en ny. Lägger inte in allt jag gör på bloggen, men jag håller på för fullt. Imorgon tänkte jag försöka mig på att skulptrera litet.

/J

Tecknar händerna av mig.

Teckna, teckna, teckna. Pilla, pilla, pilla. Kul, kul, kul e de!

Jag fortsätter att teckna. Imorgon ska jag enbart pilla med färg och jag tänker följa Meretes ord. Det ska bli spännande med ytterligare regler som avgränsar mig. Vidare har jag lytt Nikes befallning om att spara, spara, spara. Lägger allt i en plastmapp nu och det känns si så där. Delade känslor. Mycket är fult. Riktigt fult. Men, men...vad gör man inte för att utvecklas?





Funderar även över min skulptur. Men försöker att inte göra det. Oftast leder tankarna mig till en "färdig idé" och det är det sista jag vill. Just nu "leker" jag enbart med färg och pennor. Vi får se vad jag kommer med på fredag.

/J

Linjer, moln och kanter.

Ett försök att vara konkret.

Sedan handledningen i fredags har jag försökt att arbeta med djup i mina teckningar. Det är svårt. Att teckna är svårt och jag märker att jag ställer höga krav på mig själv. På så vis blir det även mindre spännande. Men, jag tecknar och det är huvudsaken.

Den här gestaltningskursen går under temat konsekvenser och samtliga studenter arbetar på olika sätt. Jag har valt att teckna. Teckna smått och pilligt. I tidigare gestaltningskurser har jag haft svårigheter med att avgränsa mitt arbete - jag tänker alldeles för mycket och GÖR alldeles för litet. I och för sig anser jag att man även skapar i tankarna, men för mig har det ofta blivit för stressigt då jag tenderar att låta det praktiska skapandet slå rot de sista dagarna och det BLIR sällan som jag tänkt mig från början. Vidare fascineras jag utav politiska sakfrågor - inget fel i det, men jag tänker alldeles för stort. Den ena tanken leder till en annan och så är jag där igen. Jag får svårt att avgränsa mig då jag vill få in allt, allt, allt i ett enda projekt. Det är näst intill en omöjlighet för mig - dock anser jag att det säkerligen går, men för mig som är ovan och som dagligen inte arbetar med konst, blir det ett problem.

I denna gestaltningskurs har jag valt en motsatt metod. Jag ska arbeta och INTE tänka för mycket. Jag vill pröva på att avgränsa mig i mina tankegångar. Det som skiljer skapandet i denna gestaltning till skillnad från övriga gestaltningar är följande:

1. jag har ingen förutbestämd "föreställning" av hur mitt skapande kommer se ut i slutändan

2. jag har avgränsat mig i material (tuschpennor, akvarellfärg och papper)

3. jag fokuserar på att teckna och avsätter tid för detta varje dag

Det här nya arbetssättet eller den här nya arbetsmetoden är mitt arbete i detta projekt. Mina tidigare arbetssätt har mynnat ut i den här nya arbetsmetoden. Jag har förstått att jag har svårigheter med att avgränsa mig och att jag flertalet gånger har haft en "bild av" hur resultatet ska se ut vid deadline. Jag har strävat mot resultatet och det har inte varit bra eller fungerat för min del. Det gör mig ofukserad och jag tillåter inte det praktiska skapandet att få utrymme. Förståelsen och insikten har lett mig dit jag är idag. Konsekvensen av detta har i denna gestlatningskurs blivit att testa det motsatta - att tillåta det praktiska skapandet att "ta plats" och försöka att inte tänka så mycket. Det är jag, mina tuschpennor, min akvarellfärg och papperet som ska bli ett i denna kurs. Resultatet är inte viktigt denna gång.

/J

Fortsätter att pilla.

Mitt pilliga tecknande fortsätter och jag njuter till fullo. Det är intressant hur jag sluter mig från omvärlden när jag tecknar. Jag har märkt att jag har en tendens att stänga in mig och bli "ett" med min tuschpenna. Det är en varm känsla. Jag har P1 på i bakgrunden eller musik. Som så många andra gånger inspireras jag av musik när jag skapar. Även så denna gång. Journeys "Don't stop believin'", Freddie Joachims "From yesterday" och Bryan Adams "Heaven" har funnits i bakgrunden under denna gestaltning. Fint det.





Dock ska det bli skönt med handledning idag. Jag känner mig lite vilsen, men samtidigt trygg i det jag gör. Detta är nog den mest rogivande gestaltning jag varit delaktig i och denna gång har jag varit noga med att avgränsa mig, att inte sväva iväg alltför mycket. Men ännu är det inte slut...

/J

Ränder och moln.

För första gången i en gestaltningskurs på HDK känner jag att jag avgränsat mig och har ett hum om vad jag egentligen håller på med utan att göra det för komplicerat för mig själv. Jag skapar på akvarellpapper med akvarellfärg, vatten och tusch. Jag gör ett försök att illustrera konsekvenser på ett, för mig, behagligt sätt. Banden är följden och med hjälp av banden seglar jag vidare mot nya upptäckter i form av moln.

Jag känner mig bekväm i detta och känner glädje i att skapa. Sedan, om det håller eller ej, är en annan femma. Nu fortsätter jag bara i samma anda. Ny handledning på fredag. Skönt.







/J

Tecknar, tecknar, tecknar.

Nu tecknas det för fullt hemma hos mig. Har tecknat såpass mycket att jag nu måste göra ett uppehåll för att höger långfinger har fått en blåsa. Gah!

Men framåt går det och det känns riktigt fint. Kommer fortsätta i samma bana fram tills nästa handledning, så får jag se vad som händer efter det.









/J

Färger har lett mig...

...till att fundera ytterligare.

I denna gestaltning vill jag arbeta litet, pyttigt och pilligt med färg och tusch. Det är känslan "jag känner just då" som hamnar i uttryck på papperet och som blir konsekvensen/följden av specifik känsla.

Jag har i tidigare gestaltningar/projekt arbetat stort på något vis. Jag har byggt en tornardo och bränt bilar. Bilarna var inte stora i sig, men tankarna kring gestaltningen var alldeles för stora. Jag hade svårt att avgränsa mig. Den här gången vill jag arbeta litet och tvinga mig till det. Jag vill arbeta "nära" min gestaltning och inte tänka "färdigt resultat" i huvudet. Mina känslor hoppas jag kunna flöda och det som hamnar på papperet blir mina egna konsekvenser av mina känslor.



/J

Färger tar form.

Jag har sedan handledningen förra veckan arbetat med färg. Inte varje dag, men med start sedan igår.

Jag har arbetat med akvarell och akryl idag. Mina tankar är stillastående, vilket är ganska skönt. Jag brukar annars tänka och gräva mig ned i mitt arbete inne i huvudet samtidigt som jag försöker föreställa mig ett resultat. Denna gång gör jag inte det. Jag sitter och studerar färgen. Hur den blandas med vatten och jag måste säga att jag finner det vackert samt mycket rofyllt. Kemiska föreningar finns fortfarnade i huvuet, men just nu tänker jag vatten och färg = vadsomhelst. Färgen styrs av vattnet. Det är intressant att följa händelseförloppet och jag vet inte resultatet förrän färgen funnits till rätta då vattnet torkat in i materialet. Jag har nu enbart arbetat med akvarellpapper och vit kartong. Jag vet inte vad som händer härnäst.

Jag försöker att hålla mig borta så mycket som möjligt. Idag blev jag dock nyfiken på att "konstruera" kanaler mellan olika vattenpölar. Vad händer med färgen då? Vilken blir den nya färgen i en ny kanal?

Ikväll ska jag jobba. Jag undrar vad som åstadskommit under tiden jag varit på jobbet. Det ska bli intressant att se. Jag funderar över film samt konstruerandet av färg i vardagen. Igår gjorde jag en röra av rödbetor och fetaost. Färegen blev otroligt vacker. Två komponenter som förenas och skapar en fantastisk färg. Otroligt. Kanske ska jag försöka filma komponenter där rödbetan är en stående sådan? Hur ser sparris ut som kokat tillsammans med rödbetor? I have to "kolla upp" that. Hmm...



Kokta rödbetor blandade med fetaost och matlagningsyoghurt. Nedan följer några bilder där jag "lekt" med färg. Ogillar färgnyanserna, men än så länge är det inte allvar på högsta nivå. Jag vill testa och se vilka tankar som kommer upp i huvudet.











/J

Jag har följt konsekvenser av färg.

Idag tänkte jag att jag skulle ägna förmiddagen åt att följa färg. Genom att ha studerat konsekvenserna (i detta fall följden av hur hur färgen beter sig) har jag även kommit fram till att jag börjat fundera litet kring kemiska föreningar. Jag tänker olivolja och balsamvinäger. Jag vill "spana in" denna kemiska förening närmre. Fota processen. Hur ser det ut när dessa två vätskor blandas med varandra?

Vad jag använt mig utav idag är akrylfärg samt vatten. Färgerna har blandats på egen hand. Det enda jag gjort är att ha pressat ur färg ovanifrån, tillsatt vatten och sedan har vätskorna fått sköta sig själv. Jag tänkte åka förbi ateljén senare idag för att hämta hem min akvarellfärg och testa ytterligare ting. Vidare funderar jag på tusch. Mm, får testa sen.

Nedan syns blå akrylfärg i "vattenpöl" på vit kartong.





Här nedanför syns blå akrylfärg oavnpå gammal bok. Vatten tillsattes senare.













Gul och blå akrylfärg på vit kartong. Vatten tillsattes senare.















/J

Reflektion & tankar kring konsekvenser.

Konsekvenser - ett brett ämne, men också avgränsat på flertalet vis. Under handledningen förra veckan nämnde jag bland annat begrepp som följd och matematik. Jag är fortfarande inne på detta.

Jag har tänkt mycket på färg. Färg är makt. Färg kan man styra över, men färg kan även styra och sköta sig självt. Jag tänker färg och följd. Att "släppa" färg och se vad som händer. Färg i rörelse.





Vidare har jag hittat en intressant blogg vid namn Leonards akvarieblog där bloggaren "lekt med färg". Kolla in detta. Jag blev väldigt inspirerad!

http://leo-scape.blogspot.com/2008/11/lek-med-frg.html

Leonard inspirerade mig såpass mycket att jag beslutade mig för att arbeta och mixa med färg under denna gestaltning. Känns mycket fint!

/J