söndag 28 juni 2009

Söndag och Misfits.

Helgens bravader är nu förbi. Metaltown, grillning och bad har varit fina dagar, men nu är man åter tillbaka i verkligheten. Härligt :)

Har tittat på mitt kort. Funderat. Vet inte någonting känns det som och än mindre utrett efter att ha sett helt fel i schemat tidigare i veckan. Mitt kort lyder följande: "Kom med lektionsförslg i skolan utifrån det du håller på med för ögonblicket".

Hmm, var för mig att kortet rörde ngt med lärarrollen. Typiskt, helt fel ute. Men det var kortet jag tänkte på. Vet inte hur jag tänker kring det riktigt. Har en del tankar, men vet inte. Hmm...skulle behöva bolla med klasskamrater och Susanne. Hmm...well, får tänka lite.

/J

torsdag 18 juni 2009

Kära klasskamrater - tack!

Kära, bästa och goaste klasskamrater. Jag vill inleda detta inlägg med ett STORT TACK beträffande vinsten igår. Även om det "bara" var på "skoj" betydde det jättemycket för mig med en vinst. Stort tack till er! Det värmde enormt.

Igår hade vi alltså redovisning av våra små byggnadsprojekt. Jag upplevde att många utav oss studenter hade likasinnade upplevelser kring veckans gång och kring att finna rätt fokus i spelet. Vad var viktigast; korten eller bygget? Är livet kanske redan ett spel? Hur förhåller vi oss då i ett "låtsasspel"? Varför säger man (läs jag) inte ifrån när man (läs jag) noterat ett obekvämt beteende hos andra? Som K sa: Ofta noterar man, men agerar sällan. Det stämmer många gånger vad gäller mig själv i alla fall. Kunde verkligen känna igen mig i hennes yttrande.

Det har varit spännande. Intressant. Vara en del i ett spel. Håller dock med L; livet är ett spel generellt sätt, normerna är "spelets regler", vad händer om jag går emot dem? Vad blir påföljden av att vara "annorlunda"? Det är ju bara att våga...handlar om ett mod. Till en början upplevde jag spelet i Skulptursalen som ett låtsasspel, men som sedan sakta men säkert tedde sig till att bli ett äkta. Att jag kände mig osäker och otrygg är ju en ärlig känsla, en äkta sådan. Känslor i mitt liv, i det ögonblicket. Känslor som kommer utav ett beteende. Är då spelet ett låtsasspel? Det äger rum här och nu. En del av mitt liv. Livet är ett spel rakt igenom. Det väcker känslor och vad härligt det är att få KÄNNA ändå. Frågan är bara; varför känner jag som jag gör?...

/J

tisdag 16 juni 2009

Sista dagen på "bygget".

Nu står "lilla Manhattan" delvis färdig i skulptursalen bland andra städer uppbyggda och konstruerade av mina klasskamrater. Den senaste veckan har varit intensiv, men på ett bra sätt. Dock är det skönt att staden nu står på sin plats och att "nya tider" inväntas.

Idag stod det TAG PLATS på mitt kort. Jag visste inte hur jag skulle förhålla mig till det. Kände mig lite smått stressad och ville mestadels enbart fokusera på mitt, mitt, mitt. Jag tog inte plats tillräckligt. Jag gjorde det bokstavligt genom att måla några av kartongerna som var ganska stora och där bredde jag ut mig rejält i ett hörn. Men, kan nog inte påstå att jag gjorde mer än så ärligt talat. Jobbade på fram till lunch sedan kände jag att jag behövde en paus. Jag åkte till havet. Jag valde bort Manhattan, skulptursalen och att inta min roll. Dock kom jag tillbaka strax innan 17:00 och frotsatte fram till 20:00 ikväll. Ska bli kul att få lyssna till allas redovisningar imorgon. De har jobbat på bra, mina klasskamrater. Var mysigt att trampa in i skulptursalen efter att ha varit ute vid havet ett par timmar. Salen hade omvandlats till ett fält av olika städer, olika stadsmiljöer. Många intryck!

Min insats har inte varit enorm under denna första tid på kursen, upplever jag det som. Jag önskar att jag känt mig mer alert, men samtidigt för man ju alltid så gott man kan. Så är det ju och det är så jag får tänka även denna gång. Nu börjar jobbet. Det egna arbetet med kursen. Det ska bli spännande att se vart det bär. Jag har verkligen ingen som helst aning, men jag är sugen på rött. Att skapa med rött. Vidare funderar jag över individen i samhället. Hur samhället är skapat, med alla val runt omkring oss. Hur förhåller vi oss? Vad hände med värmen? Vad hände med grannsämjan? Det här är jag nyfiken på...

Nu sova.

/J

måndag 15 juni 2009

Måndagsblogg.

Måndag kväll och det är bloggdags.

Liksom många andra gånger upplever jag att det är en konflikt mellan mig och bloggen. Jag ogillar att göra detta just nu. Vet inte riktigt hur det kommer sig, men det tar bara emot. Jag är väl medveten om att jag inte är speciellt duktig med mitt bloggande och kanske är det just därför som jag ogillar det. Det blir som ett tvång, något jag MÅSTE göra och MÅSTEN är något jag inte tycker om. Jag vet för övrigt att det är ett flertal MÅSTEN som jag MÅSTE ta itu med och bloggandet är ett utav dem, så jag försöker. Hur det ter sig vet jag inte. Men jag skriver i alla fall, blottar mig.

Idag var det vecka två på sommarkursen. Jag hoppas innerligt att jag mäktar med denna kombination av jobb och kurs i sommar, jag vill verkligen uppleva denna kurs av gestaltning! Jag tycker om att växa, att utvecklas. Jag gillar dessutom upplägget än så länge, även om det är lite skrämmande samtidigt.

Vi (studenter) bygger och bygger. Idag var det tufft. Jag stannade fram till 14 idag och jobbade. Imorgon ska jag måla allting vitt och finslipa litet ytterligare. Jag har tänkt vara där vid 08:00. Riktigt vara på G! Mitt kort idag handlade om att jag skulle locka fram och försöka få övriga studenter att samtala och berätta om sina innersta känslor för vad de sysslar med. Det föll sig naturligt. Jag intog mest en "lyssnar-roll" och iaktog vad folk gjorde samt vad de talade om. Till en början krävdes en tid av "egen-tid". Så jag tog på mig lurarna och började lyssna till The Shins. Där kom jag in i ett gott mood och höll mig där en stund. Jag ville fokusera, vara i min egen bubbla ett tag. Sen dog batteriet och då satte jag igång med kortet. Jag höll mig lite i bakgrunden, var tyst och lyssnade. Någon var frustrerad över att det inte stämde med något mått, en annan blev lycklig över att ett träd blev så fint, en tredje började med en annan taktik och startade om från början etc. Jag nappade vidare på vissa yttranden och höll igång lite, men jag hade svårt att spinna vidare för mycket idag. Ville och behövde vara i mig själv för att finna fokus.

Nu är klockan 23:13. Jag är trött...vill bara sova. Gonatt!

/J

lördag 13 juni 2009

Jag glömmer att blogga!

Jag glömmer att blogga. Det är inte första gången det händer. Vet inte hur jag ska göra för att bättra mig, har satt en post-it-lapp på min PC där det står BLOGGA med stora, tydliga bokstäver...ändå glömmer jag. Undra om jag är senil? Eller oerhört disträ? Well, nu slog det mig i alla fall och nu sitter jag här, bloggandes.

Tänkte inleda med att skriva ned vad som stått på mina samtliga kort jag tilldelats i veckan. I onsdags stod det; ARBETA ENDAST I RÖDA MATERIAL (var inte där då, så kunde inte uppfylla detta), i torsdags stod det; GNÄLL (vilket jag tyckte mig anse att jag gjorde ganska bra, även om jag inte var så sugen på det just då) och igår stod det; KOM MED LEKTIONSFÖRSLAG I SKOLAN UTIFRÅN DET DU HÅLLER PÅ MED FÖR ÖGONBLICKET (funderade på detta under gårdagen och litet idag också). Beträffande gårdagens kort upplever jag att det hade varit intressant att förse elever med diverse lappar med olika saker för dem att göra under en dag, där de kan "gå in i en annan roll än sig själv" och testa sig själva och andra. Tänja på gränserna för hur långt jag skulle kunna gå utan att vara jag. Det är intressant med roller i en grupp, hur gruppen ter sig beroende på vilka egenskaper som gruppen förses med hos de olika individerna. Låter du svårt? Kanske, man behöver nog en del förberedelser och vara vaksam som pedagog. Se till att rollerna inte tar över för mycket utan att man diskuterar olika situationer som kan uppstå. Viktigt med uppföljning, så att det inte går överstyr. Ojojoj, jag reflekterar vilt nu. Vet inte riktigt vad jag vill få sagt. Behöver nog smälta och fundera lite ytterligare kring detta innan jag skriver vidare. Återkommer i möra!

/J

torsdag 11 juni 2009

Lösen funnet!

Idag råkade jag ut för något mycket underligt. Total katastrof i huvudet. Kom inte ihåg mitt lösenord! Har suttit i omgångar och varit sååå nära tills jag nu ÄNTLIGEN satte det! Äntligen. Var tvungen att skriva ned det...puuuhh...så nu ska det bloggas.

Igår var jag inte på plats när det "stora momentet" inträdde sin kraft. Varje student försågs nämligen med en liten lapp med ett ord eller en mening att uppnå och leva efter under resten av dagen. Som jag har förstått det kommer vi (studenterna) att förses med nya kort dagligen. Intressant värre...

Idag stod det Gnäll på mitt kort. Jag tänkte direkt att jag inte orkade med något sådant, var på ett strålande humör efter att ha fått en glad nyhet som jag väntat länge på. Det sista jag ville göra idag var att GNÄLLA. "Fan", var det första jag tänkte på. Fan. Så redan där hade hjärnan satt igång att gnälla, så varför inte fortsätta i samma anda? Drog till med "allt är så tråkigt, jag vill hellre vara hemma", "jag har ont i huvudet", "kan någon stänga fönstret...jag är allergisk mot syre", "kan någon stänga fönstret...jag är känslig för kyla", "kan någon stänga fönstret...mina frigolithus flyger iväg", "tack S, men kaffet var inte så gott" osv. Gnälligt. Ofrivilligt. Hade jag fått välja hade jag önskat att det stod Var jävligt glad. Var liksom inte upplagd för det. Ville inte gnälla. Upplevde ett obehag bland de övriga också, känner mig osäker och trygg i en miljö där människor går runt och muttrar, är tykna och trycker ned varandra. Fy fan. Obehagligt. Hoppas det blir en bättre dag imorgon. Hoppas.

tisdag 9 juni 2009

Bygga, bygga och bygga.

Okej. Sommarkursen har påbörjats. Jag kommer på mig med att jag reflekterar något oerhört nu och har förstått att jag ständigt kommer till nya insikter beträffande mig själv. Jag tror det kallas utveckling. Utveckling verkar vara något mycket centralt även i sommarkursen. Jag vet inte vad som kommer hända, lever i nuet och det känns lika spännande som alltid. Eller vänta, kanske mer spännande denna gång?

Jag har fortfarande inte "smält" min tornado, känslan av att befinna sig i den sitter kvar. Jag har däremot fått litet distans till den och jag upplever att jag växt, något har hänt inom mig sedan den kom upp och därefter plockades ned. Därför kan det vara så att "befinna sig i sommarkursens innehåll" upplevs som snäppet MER spännande än vad jag tidigare upplevt. Jag tar itu med mig själv på ett annat sätt än innan och jag upplever även att jag reflekterar och ser saker lite annorlunda. Mer specifik än så kan jag dock inte vara just nu, för jag vet inte själv vad jag går igenom. Jag vet dock att det är kvalité, till tusen. Bort med kvantitet nu, in med kvalité, oavsett vad det handlar om.

Sommarkursen känns väldigt intressant och idag öppnades dess port. Imorgon kommer jag ej kunna medverka på plats då jag jobbar. Undra om någon kommer "hota" min ruta? Min fysiska plats där jag påbörjat bygget av min stad. Jag har svårt med inkräktande, jag borde lära mig att hantera det. Eller, kanske inte alltid, men jag ogillar tanken på att inte själv vara närvarande när det händer. Kommer jag få en chock? Ahh, lite rädd är jag nog.

Jag trivs i skulptursalen. Jag trivs med klasskamraterna. Jag trivs med lärarna och jag vill påstå att jag även trivs med mitt påbörjade "work". Vad som händer, jag vet inte...den som lever får se.

/H