En försenad reflektion.

Huvudvärk och försenad sömn efter omställning utav jobb har gjort att jag medvetet väntat med min reflektion då jag velat ha möjligheten att kunna tänka resonabelt inför denna sammanfattning.

Inledningsvis skulle jag vilja påbörja min inlägg med känslan av den tomhet som infann sig efter det att projektet avslutades i torsdags. Arbetet, förberedelser, redovisning; allt var nu slut och livet skulle nu gå vidare, precis som innan. Jag kände mig mycket tömd efter torsdagens sista redovisningar och insåg att jag inte ville sluta att arbeta med projektet. Flera veckor hade passerat, hårt arbete infunnit sig och nu var allt slut. Jag tror vidare att jag inte är den enda som upplevde denna känsla utav tomhet. Tror flera utav oss studenter upplevde att en liknande känsla infunnit sig hos dem också. Nåväl, inledningsvis känner jag alltså en viss tomhet, en saknad, en önskan att fortsätta.

Mitt projekt har under avsatt tid tagit sina svängar och riktningarna har inte alltid varit desamma. Min plats var jag till en början mycket nöjd med och jag kände att jag i stillhet kunde ägna min plats en rad veckor. Jag såg fram emot mitt arbete! Jag hade tidigare aldrig hört talas om begreppet "in-between-spaces" och såg fram emot att möta en sådan plats. Vilka möjligheter och idén för projektet upplever jag unik, då den ger barn och ungdomar möjligheten att i "tysthet" ta del utav det offentliga rummet och känna vid sin stad. Jag kände mig mycket upprymd och var redo att sätta igång! Samtidigt som projektet startade skrevs det en hel del i tidningen (GP) om vandaliseringen av bilar och stenkastning mot brandkår samt polisbilar på Blendas gata, Backa, på Hisingen. Att jag bodde alldeles i närheten och inte märkt av detta gjorde mig förvånad och jag började följa upp vad som hänt de senaste veckorna. Vandaliseringen och enligt min mening, hos ungdomarna, en önskan av att bli sedd förde mina tankar till att bygga en ungdomsgård eller ett aktivitetscentrum på min plats. Yes, jag hade hittat det! En ungdomsgård för ungdomarna i Backa skulle byggas på MIN plats.

Under handledningen uppstod dock ett "problem". Mr M funderade en stund efter min presentation och frågade sedan om jag verkligen trodde att ungdomarna i Backa skulle komma till min plats...hur skulle jag få dem intresserade utav att bege sig till en ungdomsgård placerad en halv stad bort? Vi kom in på segregation. Göteborg, hur ser staden ut? Ju mer jag tänkte och funderade över denna problematik, desto mer frustrerad blev jag. Orättvisor, det får inte se ut på det här sättet! Varför föds människor med olika möjligheter till utveckling beroende på vilket område de är uppväxta i? Har människor i så fall samma rättigheter? Varför sker ingen vandalisering utav brända bilar i Kungsladugård? Är invånarna i den stadsdelen tillfreds med sig själva och sin hemmiljö? Jag valde att gå vidare med dessa frågor och bestämde mig för att bygga en modell utav min plats, för att lättare kunna "komma den närmre". Därefter gick jag och köpte fyra leksaksbilar att vandalisera. Två utsattes för yxslag, två för brand.

Under det sista seminariet hade Mr M bett oss hålla varsin förberedande "mini-redovisning" för varandra för att kunna ge respons och ha tid att ändra samt justera delar utav presentationen. Jag kände att jag kört fast, att mitt arbete kändes tafatt och torftigt. Jag tog med mig min modell, mina bilar och en låt med gruppen HELT OFF. Spelade upp låten och visade min modell...vad skulle gruppen säga? Vad skulle Mr M tycka? Fick fin feedback och en härlig respons och plötsligt dök idén om ett bildspel upp. Något mer måste tillföras. Så redan samma dag var jag igång med Movie Maker och klippa samman en rad bilder till låten "Det brinner i Paris" med HELT OFF. Resultatet finns i föregående inlägg.

Detta var en sammanfattning utav hur mina tankar gått under projektets gång samt vilka vändningar det inneburit för mitt arbete. Handledningarna har liksom övriga projekt varit viktiga och händelserika. De är numer en naturlig del utav processen och att missa ett handledningstillfälle med lärare samt gruppmedlemmar vill man (läs jag) inte. Mr M är en strålande handledare och jag uppskattar raka frågor som får mig att stanna upp i mina tankar. Frågorna leder mig vidare och guidar mig till vad som blir resultatet. Vidare uppskattar jag att träffa mina klasskamrater under dessa tillfällen. Dels på grund av att vi inte ses så ofta utöver måndagarna, men vidare är samtliga utav dem resonabla och kloka människor som kommer med bra tankar och förslag på hur för mig att gå vidare i mitt projekt. Sammanfattningsvis vill jag flagga för handledartillfällena och ett gott samarbete! Har ingen kritik att komma med förutom positiv sådan.

Det som även varit betydelsefullt för mig är att jag tagit mig an saker jag tidigare inte arbetat med. Att bygga en skalenlig modell av en riktig plats och arbeta fram platsen i ett mindre format (dock ett väldigt exakt sådant) har varit spännande. Jag har aldrig tidigare arbetat med modell på det här sättet och jag kände att det kom mycket positivt utav det. Nya tankar föddes i samband med arbetet med modellen. Något jag absolut vill fortsätta att utveckla. Kul Kul! Vidare har jag heller aldrig gjort ett bildspel eller en film. Jag hade hört talas om MovieMaker och beslöt mig för att "give it a try" och sedan var jag fast. ENORMT pilligt och mycket tid gick åt, men det gick! Ett program jag definitivt kommer arbeta vidare i och som dessutom är lätthanterligt för barn och ungdomar att använda. Lättsamt och enkelt att förstå sig på. Dessutom skulle jag önska att låta mina framtida elever arbeta med modeller på ett eller annat sätt; kanske efter skala och bygga upp redan befintliga platser eller också för barnen att bygga upp fantasiplatser som de skulle vilja presentera för mig och sina klasskamrater. Tror det är viktigt att barn får arbeta kreativt och arbeta intensivt med händerna emellanåt.

Avslutningsvis skulle jag vilja ägna lite tid åt redovisningarna utav projektet. Jag har tyckt att det varit väldigt intressant att ta del utav samtliga klasskamraters presentationer och äntligen fått introduceras i en rad andra projekt än sitt eget. Det är härligt att vi arbetat så olika; olika platser, olika sätt att redovisa samt olika ingångar i projekten. Det är skönt att människor är varandra olika. Jag har vidare med hjälp utav redovisningarna fått inspiration till fortsatt eget arbete och likaså tagit till mig olika sätt att arbeta i skolan med framtida elever. Vad som dock slog mig under redovisningsdagarna och som jag samtidigt även nämnde under sista dagen var att jag upplevde en saknad utav tid till egen självkritik. Vad jag menar med det är att jag gärna hade sett att varje student efter varje enskilt redovisat projekt skulle ha getts möjligheten att få en avsatt tid direkt efteråt till att "samtala om sin redovisningsform och sitt upplägg att presentera sitt projekt". Jag upplevde redovisningarna som opponeringstillfällen där klasskamrater och lärare diskuterade kring varje elevs presentation och projekt där det emellanåt inte fanns tillfälla för eleven själv att på något sätt "förklara sig". Mestadels fungerade det bra och utrymme för eleven själv att prata fanns, men det var också tillfällen där jag tyckte att detta gick förbi och vid en opponering tycker jag det är relevant att man som skapare av ett projekt ges möjligheten att i lugn och ro få nämna vad jag hade kunnat göra bättre eller vad jag själv anser mig vara mindre nöjd med INNAN övriga klasskamrater och lärare tycker till. Jag säger däremot INTE att en diskussion inte är relevant eller att lärare och elever inte ska komma med kritik för det tycker jag är av högsta prioritet och det är viktigt att man student får kritik utav sina lärare och klasskamrater. Men jag hade önskat en avsatt tid där berörd student dirket efter presentationen kunde få utandas och prata utav sig litet innan åskadare släpps in. Kanske kan man direkt efter presentationen vända sig dirket till studenten och fråga; Hur känns det så här efteråt? Är det något du själv upplever att du hade kunnat göra annorlunda? Är det något du missat eller önskar tillägga? Har man då som student kanske upplevt sig prata alldeles för fort, sprungit runt framför klassen eller talat för lågt kan man vid detta tillfälle nämna det och göra övriga lyssnare medvetna om ens egna tankar. Däremot är det fortfarabde lika viktigt att man som lyssnare påpekar att man kanske håller med om att "ja, som du själv nämner upplever jag också att du talar alldeles för tyst, men jag tycker att du har ett väldigt bra upplägg". Det kan på något vis också möjligtvis vara lättare att komma med kritik som lyssnare om den som presenterat sitt arbete också får säga sitt innan man som lyssnare bjuds in. Vidare är det också bra om samtliga lärare nämner något (vad som helst) om varje elevs arbete/metod/tillvägagångssätt el dyligt vilken behandlar projektet. Även om saker redan är sagda betyder det mycket att höra det från läraren också.

Det var nog allt för mig denna gång. Tack till god handledning Mr M och fantastiska klasskamrater.

Ses och hörs! /J

Resultatet: var brinner elden nästa gång?

Då har detta projekt, detta arbete nått sitt slut och sammanfattningsvis måste jag nog säga att det känns tomt. Oändligt tomt. Nedan följer några bilder under projektets gång samt slutligen den film jag arbetade fram. Reflektionen kommer i ett annat inlägg, kanske senare inatt (är på jobbet) eller också imorgon när jag vaknat upp framåt eftermiddagen.


"Ladugårdsrest"

Min plats uppifrån

Min plats innan den brann ned

Min plats idag

Två uppbrända bilar nere vid Klippan

Jag har koll

Blå bil brinner

Vandalist? Javisst!


/J

Referenser.

Glömde referenser. Tändstickor och ciggaretter i ett? Kan det vara något? För mig personligen räcker det med tändstickor för att vandalisera bilar, men för den nikotinberoende kanske båda delar underlättar? ;)


Ciggisar och tändstickor i ett? Idé och design utav João Sabinoe

Intressant klipp må jag säga. Skulle jag vilja ha? Nej, men intressant är det dock.

http://www.youtube.com/watch?v=Yd99gyE4jCk&feature=PlayList&p=3C1A27713BB9E276&index=5

/J

Sent, jag vet.

Sent, jag vet. Är väl medveten om detta. Av personliga angelägenheter har jag inte orkat att blogga föregående vecka. Ibland måste tid avsättas på rätt sätt och förra veckan orkade jag inte med "måsten", tiden gick till annat.

Men nu så, nu tänkte jag inför morgondagens redovisning sammanfatta litet utav veckan som gick. I onsdags hade jag och mina övriga gruppmedlemmar en så kallad "mini-redovisning" med Mr M. Jag var sist ut och som ovan nämnt har inte mina tankar infunnit sig på projektet de senaste två veckorna, därmed ansåg jag inte att min redovisning var något att ha och kände att de andra var väldigt tydliga med vad de arbetat med och velat få fram. De är duktiga, samtliga utav mina gruppmedlemmar och vad som är extra intressant är att vi alla valt så pass olika ingångar i våra projekt. Nåväl, jag var sist ut och plockade fram min modell med TVÅ sönderslagna bilar fastklistrade. Kändes så där. -"Segregation", började jag sakta och inte alls säkert. Jag hade svårt att tro på min idé, mina tankar kring projektet. Men Mr M och mina gruppmedlemmar trodde på mig och uppmuntrade mig och sa "det här är bra!". Plötsligt infann sig en rejäl känsla av energi och lycka. Jag kände att "jo fan, det här kan kanske gå vägen ändå!".

Dagen efter fick jag hjälp utav Annie, att fota när jag skulle tända eld på resterande två bilar nere vid Kungsladugård/Röda Sten/Klippan. Jag hade tagit med mig en kamera, alcogel, tänstickor, toalettpapper och mina två bilar. Annie fotade och gjorde ett KANONJOBB! Bilderna blev suveräna, liksom filmerna hon filmade ihop. Det hela resulterade därefter i ett hemmagjort bildspel som jag suttit och slipat på sedan dess. Imorgon får det bära eller brista. Jag är nervös. Kommer jag vara tydlig i mitt budskap? Är jag ens själv medveten om vad det är jag förmedlar? Är jag en huligan? Nej, jag ställer mig däremot kritisk till segregation och vill vända på steken lite.

Imorgon är det redovisning...känner mig som sagt nervös, ska göra mitt bästa. Försöka orka med.

/J

Okey, a delayed comment.

Okey. Here is a very delayed comment on the latest week of my project.

My model is now finished. I've been thinking about it since and been wondering if I should have painted it and maked it look even more "real", but I don't know. Maybe I should keep it white, just like a model-look-alike. I think that I might have to ask my group today.

I have also bought four different cars and two of them I have destroyed with an axe at school a few days ago. The other two will be burned at Kungsladugård I think and I will bring my videocamera to document my action.

Apart from all this I feel a bit confused. I just don't seem to know what I am doing and who I am doing this for? All my ideas are gone at the moment and in today's newspaper I read an article about the fires in Backa and now the police has come up with other sort of thoughts about all the fires and WHY the actions and vandalizations are taking place. The reason of now, to me, have turned and I don't know if my thoughts are strong enough to "carry" my work. Or, are they? I really have to talk to Mr M and all the members of my group today. I'm looking forward to it. I really do.

A few days ago I want to school to destroy two of the cars which I had bought at that time. At first I wanted to use a hammer, but I couldn't find any, so instead I used an axe. I felt like a vanalizing person, never explored that feeling before. Well, at least not in this time of age...cliffhanger?

Anyway, C was in the classroom that day and she helped me document the action with my cellphone, so the film is not in that good shape, but anyways...it still is a film.



Among this, my own action, I got to think of vandalizations in different ways. I studied videos of vandalized cars on youtube and aslo found a video which is called "Art crimes" where they talk about graffiti as a crime.

http://www.youtube.com/watch?v=gzzXCDwNvr0

I also got to think of the fires in Paris a few years ago and here is one link of a consert with Timbuktu, Chords and Spiderdogs in Stockholm. They rap about why this is happening etc. I song I might have to use...maybe...

http://www.youtube.com/watch?v=EGvJ9OdAtV8

That is all for now! Regards, J

Model finished.

Yesterday I went to school and finished my model of what is left of Kungsladugård. I really enjoy doing modelwork in another scale and make it look real somehow. Anyways, today I'll try to find some play-cars for my project. It's time to set things on fire!

I'm also thinking of paint my model, but I have not decide yet...time will tell.

/J

My model.

Today was my 3:rd meeting with Mr M and the other members of my group. I do enjoy wednesdays cause then I know everything will be just fine when it comes to my project. As always I have felt a bit confused and lost at the same time. I almost felt like a questionmark when I entered the classroom today, I just didn't know WHERE to begin and HOW to talk about my project and WHAT I have been up to lately. But Mr M and my classmates made it clear and helped me become normal again. Just what I was longing for.

I have been thinking about the vandalizations in Backa, which is a part of Gothenburgh, and about the young people who wants to be seen and heard. What would the reactions be if something like that happened in Kungsladugård? More interesting might be the question; would vandalizations, like those which has happened in Backa, ever begin in Kungsladugård? The barn burned down nearly ten years ago, hmm...how did that happened? Who was responsible for that fire?

Today, directly after the meeting, I started to build a model of my place. I have a plan...



/J