Projektet fortsätter.

Projektet fortsätter och essän är inne sedan några dagar tidigare. Det känns bra, men projektet har tagit en ny riktning i samband med essän. Efter en bit in i rapporten insåg jag att min undersökning av frågeställningen; "Hur skapar förväntningar i samhället orättvisa?" ändrats till att istället undersöka utifall nu:et hamnat i skuggan av förväntningarna i samhället. Vad syftar jag då till när jag använder mig av begreppet "förväntningar"? Jag har så här i efterhand förstått att det för mig handlat om att vi människor, på grund av alla möjligheter som vi omges utav samt alla intryck, tenderar att allt oftare tänka in i framtiden istället för att tänka nu, nu, nu. Vi tänker ju i nu:et, men stannar vi upp och reflekterar över att befinna oss just där?

Efter att ha sprungit runt och filmat shopping har det lett vidare till en stress där jag i slutändan enbart ville bort till det tysta, tystaste. Alla människor, all stress samt alla intryck gjorde att jag på spårvagnen hem en kväll började fundera¨på vad jag eg höll på med i projektet. Kunde inte riktigt "ta på det". Men, så en kväll några dagar senare kikade jag på "The last minutes with Oden". En fin och sorgsen film där en hundägare dokumenterar sin hunds sista minuter i livet. Filmen lyckas plocka fram den värme och glädje samt den starka relation som finns mellan ägaren och hunden Oden. Och plötsligt spelade inte någonting annat någon roll. Tankarna om framtiden stannar upp.

Mitt projekt kommer därför att sluta i att handla om nu:et och försöka lyfta fram detta med hjälp av en video. Så i veckan blir det att bege sig bort från den centrala staden och filma.

/J