Ledsen och förstörd.

Helt förkrossad och tömd sitter jag nu och skriver detta blogginlägg. Jag ger upp. Aldrig har tekniken varit så här för jävlig. Efter en gråtpaus där mascaran nu runnit längs kinderna och skapat grova, svarta gropar under ögonen sitter jag nu här. Tömd. Förkrossad. Och tycker förbannat synd om mig själv.

Har lust att tända eld på min dator, på mina guldskor och alla förväntningar som går att finna. För nu är jag riktigt upprörd. Sådant här får INTE på långa vägar inträffa några dagar innan redovisning. FAN skriker jag. Verkligen. Jag ger upp. På onsdag, torsdag eller fredag är det jag som står med mina guldskor och pratar om varöfr jag köpte dem. Tänker inte göra något annat. Inget alls. Jag får ta ett IG om så är fallet. Förbannat tråkigt är det. Jag som även, för en gångs skull, var NÖJD med min film. Var nöjd med vad jag åstadkommit och kunde luta mig tillbaka. TILLS...TILLS...datorn uppger att lagringsutrymmet är för litet. Jag börjar då att "tömma" allt...näst intill allt och därav de kort och filmer jag dokumenterat under projektets gång. SOM TUR ÄR INTE ALLT, men flertalet foton är borta samt videoklippen från Nordstan då dessa ligger i en mapp där det står "det brinner" på där mitt föregående projekts innehåll finns. "-Jaja...det tar jag bort", tänker jag och klickar på mappen så att den käckt hamnar i papperskorgen. Vidare raderar jag den därifrån. När jag sedan ska spara min film i Moviemaker...ja, då finns inte längre originalfilerna till filmen tillgängliga och filmen kan därmed inte längre sparas på datorn!!!!! Jag får panik. ALLT ÄR BORTA! ALLA mina foton och ALLA mina videoklipp. Det är inte sant. Ringer J och gråter hejdlöst. Vet inte vart jag ska ta vägen och svär som attan i luren. J är lugn och säger att Moviemaker suger.Jag är för en gångs skull beredd att hålla med. För en gångs skull. Jag som hyllat detta fenomen tänker nu lägga detta åt sidan. Men det är mitt egna fel. Mitt egna fel att ALLT gått åt skogen och nu sitter jag här med de första videoklippen där jag GÅR (jag springer alltså inte) i mina SVARTA skor (alltså INTE mina guldsneakers) och kikar runt i staden och Nordstan. Det är förstört. Vad ska jag säga? Vad ska jag stå och babbla om på ons, tors el fre? Jag som var ute i god tid nu. Suttit sedan i lördags och mixat med filmen och allt har känts super fram tills nu. Materialet var näst intill klart. Var bara skogsdokumenatationen kvar och den ordnade jag på fredag em samt lördag morgon.

Nåja. Jag får göra det bästa av situationen. Jag tog kontakt med Mr M direkt. Skickade sms till honom. Hmm. Nu glider kalla kårar längs ryggraden. Det här känns inte bra. Inte bra alls. Jag är tömd, ledsen och förstörd. Vad som händer i veckan får jag se. Men, jag har mina guldsneakers. Dem har jag kvar. Kanske var de inte så tokiga trots allt?

/J

Försökte lägga upp ett videoklipp. Men som vanligt går det inte. Imorgon kommer J och hjälper mig för att se omd et går att rädda mitt projekt. Tack J, du är en ängel.