Upprymd var namnet. Yep, så e de.
Är klockan bara 19:50? Tusan. Hela 13 timmar kvar innan ny skoldag påbörjas. Oerhört längesedan jag kände mig så här upprymd, glad, trallig, energisk och full av längtan efter att få öppna skolans port och möta min nya klass. En suktan, helt klart. Känner mig som en svamp. En svamp som bara suger åt mig av allt och alla. Underbart. Jag har hittat rätt.
Idag har jag skrattat mig genom den här dagen. Det är helt sant. Att man ens kan göra det är ju fantastiskt. Skrattat under morgongymnastiken (håll i kaffet C!), lektioner, fikapauser, lunch, i arbete och samtal med gruppen. Är ärligt talat så trött efter allt skrattande idag att jag kommer somna som en liten ängel inatt. Känns bra!
Så till den STORA uppgiften som jag och min grupp genomförde på Drottningtorget i eftermiddags. Vilket event! Vilken styrka! Vilket mod! Känns grymt kul att ha åstadkommit något tillsammans och utfört det som ingen annan. Inväntar dokumentationsbilder av M, så återkommer mer om detta vid ett senare tillfälle. Läckert var det iaf.
Har kommit på en idé beträffande den individuella uppgiften. Kommer bli kul. God hjälp har man på vägen...så på söndag, då smäller det!
Nu lite matlagning. Gotta!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Efter en vecka, som spenderats i hemmets lugna vrå tillsammans med skolböcker av arten arbetsrätt, har jag också hamnat i ett slags tillstånd av ständigt skrattande/fnissande. I mitt fall beror detta beteende på frånvaron av mänsklig kontakt den gångna veckan. Hjärnan har nog sagt ifrån, den gör så ibland, skapar glädje från tomma intet i nåt slags försvar. Var förbi affären här runt knuten tidigare idag. Gick bland hyllorna leende och tittade och kände på allt som stod i stark kontrast till lägenheten min. Måste sett ut som ett psykfall på permission.
Måste nog komma ut och träffa lite folk. Hinka i mig en öl eller tre.
Men kul att läsa att du trivs med livet. Sådant där sprider sig. Le mot världen så ska du se att den ler tillbaka ...
Skicka en kommentar