Tornadons uppstigning.

Känslor; frustration, värme, ilska, kärlek, irritation, harmoni. Delar av tornadon hänger nu uppe. Sakta men säkert börjar den pryda taket i aulan. Aningen gles än så länge, men betydelsefull för mig. Det är med blandade känslor uppstigandet av tornadon infinner sig. Det känns som om tornadon och jag blir ett vi. Vi kämpar mot konflikterna. Minskar dem. Det känns skönt; jag är inte längre ensam i kampen.

I onsdags drog gruppen ihop ytterligare ett handledarmöte. Det kändes bra. Jag hade börjat bygga ögat och kände att det kändes okej, men jag hade arbetat mot mig själv och jag fick det bekräftat av vår lärare. Ärlighet varar längst. Så är det. Varför börja med ögat när det är uppifrån luften som arbetet ska ske? Ögat är viktigt, en central del i tornadon. Där snurrar det rejält, men det är kanske mer en PUNKT för mig att markera; att HÄR befinner jag mig nu och DIT, till tornadons mitt en bit upp luften vill jag nå. Där befinner sig mina konflikter och jag och tornadon ska kasta bort dem efter ett tag, när jag väl nått dem och konfronterats med dem. Då är det jag och min tornado som dansar vidare och jag snurrar runt, istället för mina konflikter. Jag har börjat bygga från luften nu. Jobbigt, men samtidigt jävligt skönt. Tack läraren, tack för pushen!

Jag upplever att en förändring i mig själv har uppstått under detta projekt. Jag kan inte riktigt TA på det och förklara VAD som hänt, men jag känner det och det kanske räcker för stunden. Jag har kommit närmre konflikterna och många stunder har det känts jobbigt, men mestadels har det enbart rört upp bra saker, som ett renande! Mina klasskamrater och vår handledare har varit grymma under projektets gång. Så bra "bollande" och "pushande" att jag inte velat gå och lämna saker åt sidan. Jag har enbart velat mer efter varje träff! Batterierna har laddats och nu är jag igång.

Temat KONFLIKT har varit spännande att utgå ifrån. Det finns ju konflikter överallt, men det kändes ganska självklart att på något sätt möta de inre konflikterna, passande just nu. Fejsa dem på ngt sätt. Vi i gruppen har arbetat mycket olika och det har varit oerhört spännande och utvecklande att följa varandras arbeten och strävan av att "producera ett verk". Det är intressant att vara en del av varandras process; att vara inblandad. Oerhört givande!

Det är kul att arbeta med något under en längre tid. Det händer oerhört mycket inom en. Just nu är frustration min närmsta känsla blandat med lite harmoni, men jag tror att jag kommer landa och ta ett steg tillbaka nästa vecka och bli någon slags betraktare på flera sätt.

Jag ser fram emot nästa projekt med spänning. Det är första gången jag bygger något stort och därmed fann jag en installation ganska självklart. Jag vill inte begränsa mig inom några ramar, bara ta plats. Detta projektet har bidragit till att jag verkligen känner en utveckling i mig själv under tiden som jag är i processen. Jag uppskattar känslan enormt.

/J