Reflektioner kring veckan som gått.

Den här veckan har samtliga studenter fått i uppgift att integrera i den digitala världen på något sätt. Som jag nämnde i gårdagens inlägg har jag skapat ett användarkonto i SecondLife vid namn Mary Nizna. Jag har befunnit mig i SecondLife några gånger under veckan och måste säga att det säkerligen är väldigt lätt att "fastna" i den världen. Jag fick lätt kontakt med folk och det var intressant att bara "få vara" i SecondLife och genom den dörren upptäcka den digitala världen samt vad som händer där ute. Andra personer som jag stötte på i SecondLife var faktiskt riktigt trevliga och mycket hjälpsamma. Har redan fyllt ut min vänskaps-lista. Känns fint!

Ett annat ställe jag besökt har varit Snyggast.se. Vilken chat. Blev helt förtvivlad på slutet. Beslöt mig för att göra ett litet test. Första stunden gick jag in som Alex, en 17-årig kille från Göteborg. Jag försökte få kontakt med NÅGON i över en timme. Den enda som jag fick kontakt med var en annan kille i "samma ålder" som kallade sig Confused av den anledningen att han inte visste vad han skulle köpa till sin flickvän i julklapp. Vi chattade lite och jag gav tips. Uppgav aldrig vem jag eg. var.

Efter ett tag beslöt jag mig för att ändra mitt användarnamn till Mira. Även hon kom från Göteborg, men skulle fylla 15 år. Efter att endast varit online i en min hade det dimpat ned ett par meddelanden till Mira. Det var killar mellan 15-22 år som hade tagit kontakt och ville träffas med ens. Till slut beslöt jag mig för att medvetet ta kontakt med ett par äldre killar, 34 respektive 35 år. Det var obehagligt att sitta framför datorn och känna sig mer och mer utnyttjad. Lät det inte gå långt förrän jag avslöjade mig som 26-årig lärarstudent vars syfte var att "spana" runt lite på chatten. Den ena mannen blev mycket upprörd och kallade mig för både det ena och det andra. Den andra mannen loggade ur, med ens.

Idag har jag även fortsatt att hänga runt i SecondLife. Jag har teleporterat mig till olika platser runt om i SL och sett mig om litet. Känns som om det finns oerhört mycket att göra i den här världen och att det inte finns något stopp på den. Mycket att hålla reda på, men kan bero på att jag inte känt att jag funnit mig till rätta ännu. Det kommer säkerligen, måste ge det lite mer tid känner jag.

Veckan har varit lärorik på många sätt och jag är tacksam över att vi studenter fick det här momentet som ett obligatoriskt sådant, vet inte om jag hade genomfört det annars om jag ska vara ärlig. Vilket är synd, för som pedagog måste man ju hålla sig uppdaterad. Det ingår i mitt framtida yrke. Jag kan lära mig av eleverna och det är viktgit att jag finns som ett stöd för dem och för att kunna göra det på bästa sätt, måste jag hålla mig uppdaterad på vad som är aktuellt just nu.