Denna tisdag inleddes med att gå in på bildpedagogik004.blogspot.com och ta del av dagens uppgift. Karma. Karma. Karma. Mina tankar gick runt i huvudet och jag kände näst intill hur en vind svepte runt min kropp och ville ta mig med någonstans idag. Jag lät mig följas.
Eftersom jag sade upp mig från mitt jobb förra veckan inledde jag dagen med att ringa runt till olika jobb jag sökt. Det hände ingenting utöver att de bekräftade att "de fått in min ansökan och att de skulle återkomma inom 1-2 veckor med ett besked".Det gjorde inget. Huvudsaken var att jag ringde (jag fortsätter imorgon förmiddag med samma procedur, så inget unikt för denna dag). Efter samtalen beslöt jag mig för att ta tag i sådant jag kunde kontrollera på EGEN hand. Jag packade ihop min kurslitteratur (läser en annan kurs vid sidan om denna), gjorde en lunchlåda och skuttade därefter in i duschen. Väl klar satte jag lurarna i öronen och begav mig till spårvagnen.
Som av en ren händelse "hugger" en äldre dam tag i min arm och frågar om jag möjligtvis kan hjälpa henne med hennes rullator uppför trappan i spårvagnen. Eftersom det var "karmans dag" svarade jag givetvis ja (det hade jag gjort annars också, men det var extra trevligt denna dag...nåja, nog om detta). Det kunde jag inte kontrollera, detta med den äldre damen alltså, jag fortsatte att styra mina tankar till sådant jag själv kunde kontrollera. Som exempelvis transportförbindelsen mot pedagogen. Når entrén och söker upp ett bra bord. Hittar ett. Slår mig till ro och börjar arbeta. Fingrarna slår som trumpinnar på tagentbordet och vips har jag skrivit färdigt en opponering. Puuh! Nu nästa. Finslipar lite på en rapport innan den också skickas in till samma e-postadress. Julia kommer. Vi fikar och diskuterar karma fram och tillbaka.
Efter ett tag går Julia. Jag är nöjd med min inlämning. Pluggar lite till och facebookar samtidigt. Hade lovat lägga upp en bild på facebook åt en vän, så detta gjorde jag. Började fundera alltmer över karma. Inser att jag jobbat hårt denna dag, så beslutar mig för att avsluta min dag med att "vara duktig" och "unna mig" saker. Jag går iväg och köper tandskölj. Bra. Sen tar jag vagnen hemåt.
Kommer hem. Tvättar. Får ett sms. Det är pappa som tackar för blombuketten jag skickat som tack för en härig påskhelg på landet. Han är glad.
Vidare lägger jag mig i soffan för att se en film som jag tänkt se länge; The lovely bones. Gråter och snörvlar. Sedan raderar jag den från datorn efter att ha sett färdigt. Det känns som om min dator renas på något sätt. Blir lite lättare inombords. Jag lägger mig i taket och funderar.
Tanken slår mig. Jag har mynt i min plånbok. Det var alltför längesedan jag fyllde på min så kallade "spargris" och genast beger jag mig ut i hallen och rotar fram min plånbok ur ryggsäcken. Jag går till köksbordet och häller frenetiskt ur 14 kronor ur min plånbok. Vänder mig om och plockar fram min plåtliknande box till spargris och lägger ett mynt efter det andra i boxen.
Leende vandrar jag ut till badrummet för att unna mig ett bad efter denna intensiva dag. Känslan av att jag fyllt på min spargris vill jag ska fortsätta. Jag njuter av fullaste drag och öser på med badskum i badkaret. Hämtar ett ljus och strör torkade, små rosenknoppar nedanför ljusets stam. Det här ska bli skönt! Vattnet rinner och jag står och betraktar hur skummet tar över karet i mitt ljusblå badrum. Härligt! Sen hoppar jag i.
Nu är klockan alldeles för mycket, men innan en god nattsömn ska jag faktiskt skriva av mig i min dagbok. Det var alldeles för längesedan. Dags att plocka fram den från sin plats...under kuddarna. Bort, bort, bort med dålig energi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar